"...och det plingade som bara fan"
Varje gång det plingar på dörren och man inte väntar besök kryper en obehagskänsla genom kroppen. Man får nästan lite panik innan man har öppnat dörren för att se vem det är. För ett par veckor sedan plingade det på dörren, öppnar och då är det grannen som hade famlat i mörkret efter ljusknappen och kom åt min ringklocka. Hon bad om ursäkt och gick in till sig. Nu för drygt en timme sedan så hör jag hur samma granne högt och tydligt berättar utanför min dörr hur hela händelsen hade utspelat sig. " Jag kom ut ur hissen så här och det var jättemörkt och så leta jag efter ljusknappen och då kom jag åt den här, och det plingade som bara fan". Sekunden efter plingar det på min dörr, hade ju hört att hon var där utanför men jag öppnar och där står hon knallröd i ansiktet. "Jag skulle bara visa för min kompis hur jag gjorde när jag leta efter ljusknappen och råka komma åt din ringklocka, men nu snubbla jag till och råka komma åt din ringklocka IGEN!". Det hela blev ju lite komiskt. Plus att det är såpass lyhört i gången att jag innan hörde att hon berättade hela historien. Ja jag har en lite flummig granne tror jag minsann. Undrar om det var hon som råka plinga på iförrgår också? När ingen var där ...
Kommentarer
Trackback